Den kvällen Mona Sahlin var gäst var kyrkan full och domprosten hälsade alla varmt välkomna – eller, vänta, gjorde han det? ”Välkomna till Visby domkyrka. Särskilt välkomna alla ni som inte brukar komma till kyrkan! Jag är så glad att just du är här!”. Jag funderade en stund på om jag kanske skulle gå. Jag menar, jag går ju faktiskt i kyrkan ganska ofta, flera gånger i månaden. Jag kan liturgin. Jag behöver inga såna där ”låga tröskelgudstjänster” som domprosten talade om. Han är inte den förste att tala om dylika ting: det händer allt oftare att en hurtig präst försäkrar mig om att jag inte ska vara rädd, det är inte så svårt, det här med kyrkan. Jag är utled på att lyssna på präster som utgår ifrån att församlingen är antingen imbecill eller ett gäng ateister. När jag kommer till kyrkan vill jag höra Guds ord. Jag vill be. Jag vill bekänna mina synder.
Ann Heberlein: "
Jag är en religiös vilde". Kyrkans tidning 2008/33